Tio tips som får dig att lyckas som moderator

_MG_1357

Vad är den gemensamma nämnaren för debatter, seminarier och möten som blir riktigt bra? Jo, någon som håller ihop och leder samtalet. Din uppgift som moderator är att skapa bra kontakt mellan talare och publik. Du ska bidra till att samtalet håller rätt kurs och blir begripligt för publiken. Du har den viktigaste kommunikativa uppgiften. Här har jag samlat några tips.

Förberedelserna:

  • Läs på. Du ska inte vara expert, det är panelen men du måste ställa relevanta frågor och då behöver du vara insatt i ämnet och veta hur den offentliga debatten ser ut.
  • Ta reda på målsättningen. Ta reda på vad ert gemensamma mål är. Vad vill arrangören uppnå med evenemanget?
  • Intervjua alla i panelen. Bekanta dig med alla i panelen några dagar innan. Ta reda på hur de vill bli presenterade, vad de arbetar med (och vad de gjort tidigare), vilka frågeställningar de tycker är viktigast.
  • Gör körschema. Upprätta ett minutschema som du skickar till paneldeltagarna tillsammans med lista över anmäld publik. Du kommer inte att följa schemat i detalj, men det ger dig och panelen en bra ram.
  • Ställ krav på tekniken. Om ni ska använda ljudanläggning så ska alla talare använda mikrofon (även publiken). En del tror att de inte behöver mikrofon eftersom de har så kraftfull stämma. De har fel.

Genomförandet:

  • Genomför en välplanerad inledning. Planera din inledning och öva gärna innan. En lyckad start gör resten av samtalet enkelt. Din uppgift är att presentera talarna och ämnet. Ge varje paneldeltagare talartid tidigt så att de kommer in samtalet. Du kan också involvera publiken direkt genom handuppräckning (frågor kring dagens ämne – hur många tycker att…?).
  • Ta kommandot – och behåll det. Publiken tycker om att moderatorn bestämmer. Det skapar också trygghet i panelen. Du måste avbryta när någon pratat för länge, ställa följdfrågor eller be om förtydligande, säga till direkt om någon pratar för långt från mikrofonen, etc. Du har kommandot och du fördelar ordet. Gör det vänligt och respektfullt.
  • Utgå från körschemat men var lyhörd. Lyssna aktivt och anteckna nyckelord och lämpliga följdfrågor. Sök ögonkontakt med alla i panelen (och publiken). Sammanfatta gärna då och då vad som sagts. Förtydliga inlägg och ställ följdfrågor. Se till att alla får ungefär lika mycket talartid. Om du involverar publiken, uppmuntra då frågor snarare än debattinlägg. Din utmaning ligger i att vara närvarande och samtidigt steget före.
  • Gör det enkelt. Ställ enkla och grundläggande frågor. Se till att alla håller sig till ämnet och pratar begripligt. Alla i lokalen ska förstå. Då blir det roligare för alla.
  • Planera din och panelens avslutning. Bestäm på förhand vad du vill säga eller göra som avslutning, hur du ska tacka panelen och publiken. Och sist men inte minst, – se till att ni håller tiden.

Lycka till!

/David Björneloo

Publicerat i Bloggen | Lämna en kommentar

Olydiga föremål

De engelska suffragetternas logga på en kaffekopp från 1910-talet. Ett buckligt kastrullock från gatudemonstrationerna i Buenos Aires 2001. En samling med 63 rockmärken mot apartheid i Sydafrika. Ansiktsmaskerna som Guerilla Girls använde i New York 1991. En lika hemmagjord som väldesignad talarstol från ockupationen av Geziparken i Istanbul 2013.

DisobedientObjects

Det är en häpnadsväckande samling av ”olydiga föremål” (Disobedient Objects) som ryms i utställningen på Victoria and Albert Museum i London. Budskapet är att proteströrelser ofta tvingas bli extremt konstruktiva och innovativa för att kunna kommunicera sina budskap.

Bristande resurser och etablissemangets motstånd uppvägs av fantasi. Resultatet blir en uppvisning av effektiv kommunikation med små medel. Gaffatejp, tält, lastpallar, shoppingvagnar, wellpappkartong, bildäck, plastflaskor, t-tröjor, mynt och sedlar är exempel på saker som kommit till användning i dessa kampanjer som utmanat makten underifrån.

Utställningskatalogen är värd ett eget kapitel. Valet av typsnitt är subversivt. ”Doctrine” har formgivits som en parafras på den grafiska profil som Nordkoreas statliga flygbolag använder för att putsa upp sitt rykte. Så vänder man totalitär propaganda till ett motvapen.

Sociala rörelser finner ofta att de missuppfattas, censureras eller ignoreras, påpekar utställarna. Proteströrelser måste därför tänka strategiskt på hur de för ut sina budskap. En del av dessa rörelser är alltjämt aktiva, andra har gått in i historieböckerna och blivit legender och myter. Kampanjerna följer ofta ett bestämt mönster. Först förtigs de. Sedan förlöjligas de. Därefter attackeras de. Slutligen blir de monument.

/Olof Petersson

Publicerat i Bloggen | Lämna en kommentar

Politikens nya landskap

”Efter valet befinner vi oss i ett nytt politiskt landskap.” Denna formulering använde H. M. Konungen när han höll sitt tal vid riksdagens högtidliga öppnande den 30 september. Arrangörerna bakom frukostseminariet hos Gullers Grupp i morse var inne på samma tankegång. ”Politikens nya landskap” löd rubriken och den centrala frågan var om det nu är dags att rita om den politiska kartan.

frukost_gullers_lennart_olofJa, svarade jag, som är statsvetare och numera rådgivare vid Gullers Grupp. Årets val bekräftade att det svenska politiska systemet nu har gått igenom en grundläggande förändring. Vi har fått ett åttapartisystem, nästan ett niopartisystem om man räknar in Feministiskt initiativ. Socialdemokraterna har förlorat sin särställning som dominerande och enda statsbärande parti. Med Sverigedemokraterna har Sverige fått ett antisystemparti som stöds av var åttonde väljare. Ett relativt lättstyrt land har blivit betydligt mer svårstyrt.

Rent matematiskt skulle S, MP, C och FP kunna bilda en majoritetsregering men eftersom Alliansen håller samman saknar denna lösning politisk aktualitet. En socialdemokratisk enpartiregering skulle kunna hanka sig fram genom hoppande majoriteter, ungefär som Ola Ullsten en gång gjorde som ledare för en folkpartiregering i extrem minoritet. Men Stefan Löfven har i stället valt att bilda en koalitionsregering i minoritet. Frågan är hur länge det håller att regera genom den tunga metoden att dubbelförhandla, först inom regeringen och sedan med andra partier i riksdagen.

Lennart Nordfors, vice VD vid Gullers Grupp, invände att Ullstens modell förutsätter att regeringen tänker driva en aktiv linje och försöka få igenom en lång rad politiska reformer genom riksdagen. Men detta är inte alls säkert. Ett mer realistiskt scenario är tvärtom att regeringen blir handlingsförlamad och nöjer sig med att förvalta status quo. I så fall har vi att se fram emot en period av odramatisk tråkighet i svensk politik.

Seminariet gästades av tre personer som numera står utanför partipolitiken men som alla haft centrala positioner bakom kulisserna i regeringskansli och partiledningar.

Helena Dyrssen, i dag överdirektör vid Skatteverket, var med som fp-representant i den äntringsstyrka som beredde vägen för det borgerliga maktövertagandet 2006. Under de följande åren ingick hon i Alliansregeringens samordningskansli och hon noterade att den nya tvåpartiregeringen valt en likartad samordningsmodell.

Helena Dyrssen stack hål på mediemyten att posten som departementschef är så avgörande. Maktspelet inom en koalitionsregering avgörs helt på partiledarnivå, menade hon. Därför utgör Miljöpartiet en osäkerhetsfaktor i den nuvarande regeringen. Regeringens öde kan avgöras av hur stort grästrotsinflytande som kommer fram via de årliga MP-kongresserna och hur snabbt de två språkrören kommer att bytas ut.

Anders Holmestig, nu vice VD vid LRF, hade varit med under S-C-samarbetet för tjugo år sedan och har också erfarenhet som politisk sakkunnig i statsrådsberedningen. Han påpekade att Sverige för första gången i modern tid saknar ett särskilt departement för jordbruks- och landsbygdsfrågor. Han förutspådde också att regeringen kan komma att utnyttja sina konstitutionella möjligheter att styra riket utan att gå via riksdagen. Utnämningar, regleringsbrev och utredningsdirektiv är exempel på maktinstrument som kan få ökad betydelse.

Peter Larsson, tidigare socialdemokratisk strateg och numera samhällspolitisk chef vid Sveriges Ingenjörer, tillade att det finns viktiga samhällsbeslut som fattas utanför den partipolitiska arenan. Industriavtalet och trepartsöverenskommelser har spelat stor roll för att Sverige återhämtade sig såpass väl efter 1990-talskrisen. Signalerna om ett förnyat samarbete mellan LO och Svenskt Näringsliv är därför mycket betydelsefulla.

Flera i den fullsatta salen ville vara med i diskussionen. Folkpartisten Carl B. Hamilton varnade för att glömma bort den europeiska dimensionen. En regering är tvingad att få fram gemensamma positioner inför varje fredagsmöte med EU-nämnden. EU väntar inte. Men Helena Dyrssen invände att detta kanske inte behövde bli så svårt eftersom partierna ofta är överens om hur Sverige ska ta ställning i de frågor som kommer upp på EU:s dagordning.

/Olof Petersson

Publicerat i Demokrati, Frukostseminarium | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sociala medier – ny lösning på gammalt demokratiproblem?

Skärmavbild 2014-10-03 kl. 12.21.59

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under detta ”Supervalår” har vi på sociala medier postat resultat från valkompasser, uppmanat våra facebook-vänner att rösta och lagt upp selfies från vallokalen. Men medan det flitigt har diskuterats vilket partis sociala medieteam som bäst spann ”Lööf-knuffen” till sin fördel på twitter så är det få som reflekterat över vilken inverkan sociala medier har haft på en annan viktig aspekt av det svenska valet – det höga valdeltagandet.

I riksdagsvalet 2014 valde 85,8% av Sveriges röstberättigade befolkning att använda sin medborgliga rättighet framför det berömda sofflocket. Likaså såg vi tidigare i år hur den svenska väljarkåren sprängde 50% strecket i EU-valet, vilket innebar en ökning med mer än 5 procentenheter jämfört med 2009.

Sen millennieskiftet har valdeltagandet i Sverige ökat för varje val, till riksdag så väl som till EU-parlament, och det är förstagångsväljare som stått för den största ökningen. Denna trend är inte unik för Sverige. I USA tyglades den digitala tidsålderns möjligheter och attraktionskraft bland yngre generationer redan 2008. Med ett fokus på att få unga amerikaner att rösta var Rock the Vote tidiga med att utnyttja de nya kommunikationsplattformarna och fick snart flera efterföljare i kampanjer som 5 Friends och Vote 4 Stuff.

Med ett öga åt det stora landet i väst har liknande kampanjer sjösatts även i vårt närområde. Resultaten har inte varit lysande. Lagom till EU-valet bekostade det danska Folketinget en kampanj där den orgiebejakande och ständigt förbannade Voteman skulle roundhouse-sparka danskarna till vallokalen men efter stor internationell uppståndelse och förundran drogs kampanjen tillbaka efter en dag. Samtidigt hade kampanjen Höj Rösten nog gett både en arm och ett ben för lite mer exponering. I Sverige har också Valmyndigheten ett viktigt ansvar och bör fortsättningsvis använda sin avsevärda budget till att hitta bättre digitala lösningar.

Men flashiga PR-kampanjer är inte det enda alternativet i de sociala mediernas verktygslåda. 2010 genomförde några amerikanska statsvetare ett socialt experiment av episka proportioner. I en grupp på 61 miljoner väljare ökade röstbenägenheten signifikant bland dem som hade möjlighet att se om deras på Facebook-vänner hade röstat eller inte. Samtidigt visade en undersökning från 2012 att 45% av socialt medieaktiva väljare under 30 använde sina sociala närverk för att berätta att de hade röstat och 34% uppmanade aktivt sina vänner på sociala medier att rösta.

Vi mobiliserar alltså mer på sociala medier och fler tar intryck. Detta innebär inte att personliga kampanjer på sociala medier per definition blir virala framgångar, något som kan intygas av de studenter som kombinerade ”Ice Bucket Challenge” med ”Neknomination” för att få unga att förtidsrösta. Med detta sagt är det fullt möjligt att våra selfies och tweets faktiskt påverkar våra vänner som annars hade stannat på sofflocket. I den digitala världen kan vi då alla bidra till ett ökat valdeltagande

/Anton Severin

Publicerat i Offentlig kommunikation, Sociala medier, Valet | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Det personliga kontraktet

XXX Tidningen, nyhetsdesken.
– Hejsan, jag skulle behöva hjälp för jag blir hela tiden störd av det här Twitter.
– Hur då, menar du?
– Ja, det plingar och kommer mejl hela tiden om en massa grejor på Twitter.
– Men det beror väl på att du öppnat ett Twitterkonto och följer olika personer, eller?
– Jo, men jag vill inte vara med längre och nu undrar jag hur jag kommer i kontakt med Twitter eller om ni kan säga åt dem att sluta skicka till mig.
– Enklast är nog att du avslutar ditt Twitterkonto om det är jobbigt.
– Jo, men jag kommer inte ihåg var man hittar Twitters adress.

Ett helt autentiskt telefonsamtal till en av de stora morgontidningarna på landsorten.

Förutom att min tidigare kollega, nyhetschef på tidningen, av förklarliga skäl blir litet trött på den här sortens samtal så är det samtidigt ett lysande exempel på att landsortspressen långtifrån bara är en tidning som sex dagar i veckan levererar nyheter och reportage.

För många människor är lokaltidningen lika mycket en samlande samhällsaktör, någon man kan vända sig till för att få hjälp med det mesta. Som hur julskinkan ska tillredas, var man hittar en riktigt bra schackklubb och stöd att höja rösten om kommunen beter sig illa mot en enskild invånare.

När lokaltidningen har som affärsidé att lösa vanliga människors problem, göra det svåra begripligt och lyfta frågor som engagerar kommer också problemlösandet på det lilla planet som ett brev på posten. Kan tidningen avslöja stora skandaler kan den väl också lösa mina personliga problem?

Det är sant att tidningsläsandet stadigt går tillbaka. Bortsett från det tror jag att det är just samhällsaktörsrollen som kommer att vara avgörande för svenska tidningars överlevnad, särskilt lokaltidningarna. Och detta oavsett om de fortsätter att finnas i pappersform, flyttar fullt ut på nätet eller streamas i TV-version.

Förpackningen komm2009_reading_newspaper_NYC_4328271821er inte att spela en avgörande roll, det är innehållet som levereras och relationen med den egna tidningen som kommer att fortsätta att vara det centrala. För läsaren har inte enbart ett ekonomiskt kontrakt med sin tidning, det personliga är minst lika viktigt. Därmed kommer lokaltidningens roll som kanal för kommunikation att förändras mindre i ett ändrat medielandskap än för stora riksmedier. Vem vill inte ha direkt access till både känslor och förnuft hos en trogen och engagerad läsekrets?

Just därför ska min tidigare kollega vara glad och nöjd att få de här desksamtalen. Det är ett mycket konkret kvitto på att man har sina läsares förtroende.

En Mimers brunn i lokal variant. Det är verkligen inte det sämsta.

/Erica Dahlquist

Bild | Posted on by | Märkt , | Lämna en kommentar

På exkursion i din organisation

Härmed uppmanas alla kommunikatörer, i synnerhet  du som har äran att arbeta med internkommunikation, att ge dig ut på en exkursion i det du trodde var det kända landet – din egen organisation. Så här gör du:

Vik en timma eller tvåSports-Trekking-icon. Ta på dig ett par sköna skor som du kan hålla dig i rörelse med ett tag. Bonus om de är ganska tysta till sin natur så du kan röra dig relativt obemärkt. Packa en rygga. Stoppa ner en bok (något av Jesper Falkheimer brukar fungera väl), en lupp, ett stetoskop och en burk med ett ordentligt lock i densamma.

Gå rakt ut i organisationen. Rör dig stilla i korridorer, i lunchrum, i receptionen, i gymmet och andra bra platser som du kan komma på. Vad ser du? Vad hör du? Ta fram din lupp och ditt stetoskop. Hur är ljudnivån? Hör du skratt? Ser personerna du möter dig i ögonen och säger ”hej, kan jag hjälpa dig?” när du drar fram med dina sköna skor och din rygga? Hur är väggar och delade miljöer utformade och smyckade? Ligger det några utskrifter på fikaborden? Vad säger dessa?  Försök att bjuda in dig på ett möte som åhörare. Hur inleds mötet? Hur aktiva är deltagarna? Vad använder de för ord och uttryck? Vem leder mötet? På vilket sätt leds mötet? Presentationsstöd eller presentationsdöd? Hur avslutas mötet? Sammanfattas det? Med jämna mellanrum så bläddrar du i den bok som du packade ner i din ryggsäck. Finns det modeller och dokumenterade erfarenheter som beskriver det du just nu bevittnar?

Öppna din burk. Proppa den full av alla dina intryck och kanske nyvunna erfarenheter. Sätt på locket ordentligt för innehållet är guld värt. Gå stolt och målinriktat tillbaka till din plats. Packa upp väskan. Kom ihåg var du lägger sakerna för du kommer snart vilja använda dem  igen.

Ta fram din kommunikationsstrategi och kommunikationsplan. Placera dem uppslagna på ditt skrivbord. Öppna locket. Försiktigt. Som sagt innehållet är guld värt. Häll ut guldet på dina dokument som ligger på skrivbordet. Titta, jämför och relatera. Visst var det värt besväret!?

/Matthias Samuelsson

Bild | Posted on by | Märkt | Lämna en kommentar

One last thing…!

Ingen kan ha missat att Apple den 9 september släppte sin grandiosa bomb på wearable tech-marknaden; Apple Watch. Ja, och så de sprillans nya iPhone 6 och iPhone 6+. Två telefoner i två olika storlekar. Men nu ska jag inte tråka ut er med specar på några av dessa produkter, det har ni säkert redan läst om, utan i stället vad jag hoppas att se med dessa nya lanseringar.

Nya, roliga, effektiva sätt att nå sina hälsomål

IMG_3297Den som har uppdaterat sin iPhone med iOS 8 kan ha märkt att en ny app har dykt upp på skärmen, nämligen ”Hälsa”. Det kan inte undgått någon som följt Apples nyheter att de vill satsa mer på just hälsa och ”Hälsa”-appen kommer att kunna samla alltifrån hur du sover och hur många kalorier du bränner på en dag, till hur mycket du sitter vs står upp och hur många trappor du går i, m.m.

I iPhone 6 och klockan har Apple lagt till två nya sensorer för att bättre kunna mäta vissa hälsoparametrar; höjdsensor (eller stigning) och pulssensorer. Det betyder att telefonerna nu kan mäta hur högt du har kommit på, exempelvis, din bergsbestigning av Kebnekajse samtidigt som den tar din puls.

Vad kan man göra med de här sensorerna?

De tidigare sensorerna i telefonen i kombination med de nya öppnar upp möjligheter till innovativa appar som kan påverka vår hälsa positivt. Men det är inte Apple som kommer leverera de här apparna utan andra företag, organisationer, myndigheter och entreprenörer.

Applicering?

Huvudet börjar genast snurra med idéer, bra som dåliga:

  • Tänk om läkare och tränare skulle kunna få tillgång till din hälsodata direkt hemifrån, t.ex. din puls och din kondition. Kan det i sin tur minska vårdköerna?
  • Med höjd och GPS-sensorer skulle du kanske kunna få en karta på var dina medarbetare befinner sig om du sitter i ett höghus?
  • En tvivelaktig men kul applicering av pulssensorn… en lögndetektor-app?
  • Höghöjdsträningsapp?

Så vad väntar vi på? Vi börjar komma med nya, roliga och användbara lösningar nu tycker jag!

/Julia Sebesteny

Bild | Posted on by | Märkt , , , , | Lämna en kommentar