Kommunikation som räddar liv

För några dagar sen landade jag på JFK i New York och möttes av flygplatspersonal med skyddsutrustning i form av plasthandskar och munskydd. Det första ebolafallet i New York hade just blivit bekräftat och stämningen var spänd.

Jag tänkte att det på något sätt är orättvist att en sjukdom som ebola ska bryta ut och drabba så många fler människor i fattiga länder, som redan har nog med problem, än i Europa och USA. Jag vände mig mot min kompis som är läkare och beklagade orättvisan. ”Det är orättvist, men det är ingen slump”, förklarar han. ”En sådan här sjukdom skulle aldrig kunna bryta ut hos oss på samma sätt.” Han berättade om sjukvårdsrutiner, hantering av döda kroppar och försiktighetsåtgärder som skiljer mellan de värst drabbade länderna och västvärlden. Själv kunde jag inte låta bli att fundera över kommunikationens roll i situationen.

Ebola är en sjukdom och inget kommunikationsproblem, men kommunikation är trots detta en viktig komponent. Enkla budskap i kanaler som många människor har tillgång till har präglat kommunikationen om smittspridning i de drabbade länderna. Murar och väggar som många passerar har målats med bilder och text om hur man undviker att bli smittad och smitta andra. Kommunikation som borde vara mycket effektiv. Egentligen inte helt olik den informationskampanj som Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och 1177 tog fram i Sverige i samband med den så kallade svininfluensan för en tid sedan. Även den förmedlade enkla budskap om förhindrad smittspridning genom bilder och kortfattade texter, placerade lättillgängligt i offentliga miljöer.

Men det finns en stor skillnad – mottagarens relation till avsändaren. Tillit och förtroende till myndigheterna och sjukvården är i de eboladrabbade länderna mycket låg. Och så länge mottagaren saknar förtroende för avsändaren har tyvärr rätt budskap i rätt kanaler mindre betydelse. Ebolautbrottet är en konsekvens, inte bara av fattigdom, trångboddhet och brister i sjukvården, utan även av lågt förtroende för samhällets institutioner.

Akut hjälp på plats behövs. Men vi bör också inse att långsiktigt utvecklingssamarbete med syfte att stärka förtroendet för myndigheter genom demokratisatsningar, ökad transparens och minskad korruption är minst lika viktigt för att förhindra liknande utbrott i framtiden. Det krävs förutsättningar för att effektiv kommunikation ska kunna vara just effektiv.

/Camilla Swahn

Annonser
Det här inlägget postades i Bloggen, Kommunikationsrollen, Offentlig kommunikation, Vård och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s