Det personliga kontraktet

XXX Tidningen, nyhetsdesken.
– Hejsan, jag skulle behöva hjälp för jag blir hela tiden störd av det här Twitter.
– Hur då, menar du?
– Ja, det plingar och kommer mejl hela tiden om en massa grejor på Twitter.
– Men det beror väl på att du öppnat ett Twitterkonto och följer olika personer, eller?
– Jo, men jag vill inte vara med längre och nu undrar jag hur jag kommer i kontakt med Twitter eller om ni kan säga åt dem att sluta skicka till mig.
– Enklast är nog att du avslutar ditt Twitterkonto om det är jobbigt.
– Jo, men jag kommer inte ihåg var man hittar Twitters adress.

Ett helt autentiskt telefonsamtal till en av de stora morgontidningarna på landsorten.

Förutom att min tidigare kollega, nyhetschef på tidningen, av förklarliga skäl blir litet trött på den här sortens samtal så är det samtidigt ett lysande exempel på att landsortspressen långtifrån bara är en tidning som sex dagar i veckan levererar nyheter och reportage.

För många människor är lokaltidningen lika mycket en samlande samhällsaktör, någon man kan vända sig till för att få hjälp med det mesta. Som hur julskinkan ska tillredas, var man hittar en riktigt bra schackklubb och stöd att höja rösten om kommunen beter sig illa mot en enskild invånare.

När lokaltidningen har som affärsidé att lösa vanliga människors problem, göra det svåra begripligt och lyfta frågor som engagerar kommer också problemlösandet på det lilla planet som ett brev på posten. Kan tidningen avslöja stora skandaler kan den väl också lösa mina personliga problem?

Det är sant att tidningsläsandet stadigt går tillbaka. Bortsett från det tror jag att det är just samhällsaktörsrollen som kommer att vara avgörande för svenska tidningars överlevnad, särskilt lokaltidningarna. Och detta oavsett om de fortsätter att finnas i pappersform, flyttar fullt ut på nätet eller streamas i TV-version.

Förpackningen komm2009_reading_newspaper_NYC_4328271821er inte att spela en avgörande roll, det är innehållet som levereras och relationen med den egna tidningen som kommer att fortsätta att vara det centrala. För läsaren har inte enbart ett ekonomiskt kontrakt med sin tidning, det personliga är minst lika viktigt. Därmed kommer lokaltidningens roll som kanal för kommunikation att förändras mindre i ett ändrat medielandskap än för stora riksmedier. Vem vill inte ha direkt access till både känslor och förnuft hos en trogen och engagerad läsekrets?

Just därför ska min tidigare kollega vara glad och nöjd att få de här desksamtalen. Det är ett mycket konkret kvitto på att man har sina läsares förtroende.

En Mimers brunn i lokal variant. Det är verkligen inte det sämsta.

/Erica Dahlquist

Annonser
Bild | Det här inlägget postades i Bloggen, Kommunikationsrollen och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s