Slumpmässig valspärr

”Valet riskerar att avgöras av taktikröstande marginalväljare som famlar omkring stödda på bräckliga opinionsmätningar.” Så skrev jag i en debattartikel för länge sedan (DN 16 dec 2001) och denna slutsats gäller dessvärre fortfarande. I vissa avseenden har situationen till och med försämrats.

 

_MG_3596Fotograf: Micke Lundström

Spärrgränsen på fyra procent bestämdes för ett halvsekel sedan, ett relativt stabilt partisystem med fem partier. Men de 39 utjämningsmandaten räcker inte längre till. I förra riksdagsvalet blev Socialdemokraterna överrepresenterade med tre mandat och Moderaterna med ett. Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet fick vardera ett mandat för lite i förhållande till vad som motsvarat en proportionell fördelning utifrån valresultatet i hela landet.

Samma sak kan hända igen. Det kan inte uteslutas att väljarna ger något av blocken majoritet men att det andra blocket får bilda regering därför att mandatfördelningen råkar slå åt andra hållet. En utredning har föreslagit en modifiering av metoden för mandatfördelning, men grundlagsändringar tar tid och dessutom har just det här förslaget fått stark kritik av bland annat juridiska fakulteten vid Uppsala universitet.

Fyraprocentsspärren är också godtycklig. Syftet är förvisso vällovligt. Partisystemet kan inte vara alltför fragmenterat om riksdagen ska fungera som bas för en handlingskraftig regering. Alla valsystem tenderar att gynna stora partier och missgynna små.

Men trösklarna för småpartier kan utformas på många sätt. I vårt tidigare valsystem fanns en mjuk och automatisk spärr genom utformningen av valkretsarna och mandatfördelningen. Det nuvarande systemet med en skarp gräns vid ett bestämt procent-tal uppmuntrar till taktikröstning.

Valforskarna har kunnat belägga att ”Kamrat fyra procent” är en realitet. Det har förekommit att socialdemokrater på vänsterkanten röstat på Vänsterpartiet för att rädda ett socialistiskt flertal. Samma mekanism på den borgerliga sidan har gynnat Kristdemokraterna.

Denna egenhet i valsystemet ger opinionsmätningar stor betydelse. Valprognoserna styr taktikröstningen. I ett valsystem med en spärrgräns på fyra procent är det betydelsefullt om ett parti strax före valet har tre eller fem procent av partisympatierna. De politiska konsekvenserna kan bli dramatiska.

Man ska inte överskatta den allmänna effekten av opinionsmätningar men just i ett valsystem som det svenska finns ett utrymme för stor påverkan. Opinionsmätningarnas besked huruvida ett parti ligger över eller under fyraprocentsgränsen kan avgöra om partiet kommer in i riksdagen eller inte. Valprognoser kan bli självuppfyllande och påverka valutgången samt regeringsbildningen.

Mätningarna av småpartiernas opinionsstöd blir därmed avgörande. Flera partier befinner sig i närheten av fyraprocentsspärren samtidigt som valbarometrarna har kvalitetsproblem i form av sneda urval, svarsbortfall och felmarginaler.

Valet kan i praktiken avgöras av bristfälliga opinionsmätningar och ett slumpmässigt valsystem.

/Olof Petersson

Annonser
Det här inlägget postades i Demokrati, Valet och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s