Tillbakablickande väljare ger framåtblickande partier

Val handlar inte bara att rösta om partiernas löften också om att utkräva ansvar för den gångna valperioden. Den ideala valrörelsen kombinerar mandat och sanktion.

Mandat går  ut på att uppnå representation genom åsiktsöverensstämmelse. Politikerna presenterar sina program för medborgarna, vilka därefter röstar på de partier som de gillar mest. Politikernas uppdrag är följaktligen att verka i enlighet med det mandat, som väljarna givit dem.

Sanktion går ut på att uppnå representation genom medborgarnas reaktion på den förda politiken. Politikerna fattar en rad beslut som medborgarna bedömer. Vid nästa val kan väljarna antingen ge regeringen fortsatt förrtroende eller i stället ge oppositionen förtroendet.

Politisk representation blir därmed paradoxal. Mandat och löften ger framåtblickande väljare men tillbakablickande politiker. Sanktion och ansvar ger tillbakablickande väljare men framåtblickande politiker.

Mandat och åsiktsöverensstämmelse innebär nämligen att väljarna ser framåt, mot förverkligandet av det program som de gett sitt stöd. De valda politikerna tvingas se bakåt så att de förverkligas de löften som de gett vid det gångna valet.

Sanktion och ansvarsutkrävande innebär däremot att väljarna ser bakåt mot den gångna valperioden och utvärderar den politik som regeringen har fört. De valda politikerna tvingas blicka framåt mot nästa val då de på nytt kommer att ställas till ansvar.

Det har funnits valrörelser som nästan helt dominerats av löften, valprogram och partitest medan det nästan helt saknats möjligheter att bedöma den politik som regeringen fört under gångna valperioden. I år ser valdebatten ut att få en bättre balans mellan mandat och sanktion. Flera redaktioner satsar stort på att systematiskt gå igenom vad som har hänt inom ett antal tunga politiska områden. Den nedläggningshotade tidningen Riksdag & Department var tidigt ute med en granskning av utanförskapet, som var en av de hetaste frågorna i valrörelsen 2006.

Det är första gången i Sveriges politiska historia som en borgerlig regering har suttit så lång tid. Både journalister och väljare kommer att vara intresserade av information om vad som har hänt i Sverige under de åtta åren mellan 2006 och 2014. Inom flera områden har det redan brutit ut en kamp om denna verklighetsbeskrivning. Vad har egentligen hänt med de offentliga finanserna, skolan och arbetslösheten och hur ska det som hänt förklaras?

Ju närmare valet vi kommer desto mer stiger efterfrågan om kunskap om den faktiska utvecklingen inom olika områden. Många offentliga myndigheter har en unik position som informationskällor. Här öppnas också möjligheter för andra slag av samhällsaktörer.

/Olof Petersson

Annonser
Det här inlägget postades i #blogg100, Demokrati, Valet, Värderingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s