Kommer medierna att ”Fimpa Fredrik” och ”Jaga Jan”?

Häromdagen kom en rapport från Sifo som visar att medierna under årets första kvartal gynnat oppositionen. Medievinklingarna är genomgående mer negativa för Allianspartierna. De rödgröna får neutral eller positiv behandling.

Uppseendeväckande är att moderaterna har fem gånger mer negativ medievinkling än Sverigedemokraterna. Övriga allianspartier spelar jämnt med SD.

Sifo säger att mönstret är ”naturligt”. Regeringen granskas mer än oppositionen, men ju närmare valet vi kommer desto mer balanserad blir mediebilden.

Men det är inte så enkelt. Medierna utser sina gullegrisar och sina mobboffer. Som den aktör man är, slits journalister, liksom väljarna i allmänhet, mellan två impulser. De är välkända från väljarforskningen.

Den ena är ”bandwagon”-effekten – impulsen att hoppa upp på triumfvagnen. När vindarna går i en viss riktning håller man på vinnaren. Den andra är ”underdog”-effekten. När någon tagit tillräckligt mycket stryk tycker medierna det räcker, och lyfter fram den som befinner sig i underläge.

Det klassiska, och kanske tydligaste, exemplet på en underdog-effekt är när det konservativa partiets John Major mot alla odds vann valet i England 1990. I valets slutskede svängde pressen kanonerna, och granskade Labor hårdare än Majors regeringsparti.

Ett aktuellt exempel på en bandwagon-effekt är vårt eget riksdagsval 2010. Sveriges ledande medieforskare Kent Asp har visat hur medierna stämde in i den ”Mosa Mona”-kampanj som då pågick.

Mona Sahlin fick, enligt Asps forskningsrapport, ”ständigt och under lång tid” svara på frågor om sina låga förtroendesiffror i stället för att prata sakpolitik. Asp drar slutsatsen: ”Det är så medielogikens negativa opinionsspiraler fungerar. Det handlar snarare om omfattning och proportioner – och då framstår rapporteringen (av socialdemokraterna) som oskälig.”

Har journalisterna dåligt samvete för vad man gjorde mot Mona Sahlin 2010, och vill kompensera i detta val, som en dålig fotbollsdomare? Eller kommer medierna, som Sifo hoppas, att ge oss en mer balanserad bild ju närmare valet vi kommer? Eller ser vi början på medievinklingarna ”Fimpa Fredrik” eller ”Jaga Jan i skolpolitiken” ända fram till valet, för att nämna två exempel?

Låt oss hoppas att Sifo, i slutändan, får rätt.

/Lennart Nordfors

 

Annonser
Det här inlägget postades i #blogg100, Demokrati, kommunikationseffekt, Mätningar, Värderingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s