Tiggaren och den selektiva informationsmottagaren

I går på väg hem från jobbet gick jag, som så många andra kvällar, förbi en kvinna som satt på knä med en pappersmugg framför sig. Hon sitter nästan alltid där vid bankomaten. För det mesta är hon helt tyst men ibland vädjar hon ”snälla” eller ropar ”tjena” när någon går förbi.

Och vi går förbi. Vi har bråttom till jobbet, eller från jobbet, till träning och hämtning och så ska man hinna med systemet på vägen och just det; Alvedon till dottern och var inte tvättmedlet slut?

Jag funderar på hur vi inför andra och oss själva viftar bort henne. Hur vi inte tar in. Vi slår ifrån oss och säger att hon tillhör ett kriminellt nätverk och att det inte alls är synd om henne. Och vips, så försvinner det jobbiga. Det verkar inte spela någon roll hur många rapporter som visar att det organiserade tiggeriet i Stockholm inte handlar om kriminalitet utan om att människor organiserar sig för att hjälpa varandra. Den som har bil skjutsar de andra och den som kan lite svenska växlar pengar. Några anordnar resor och andra organiserar boende. Såklart. Men så ser vi hur någon lämnar över pengar till någon annan och får ett ”bevis” på kriminalitet och därmed en anledning till att slippa ta in.

Kanske beror det på att vi har lättare att ta till oss information som bekräftar vår världsbild jämfört med information som innebär att vi måste revidera den. Men det beror förstås lite på vad det handlar om. Rön om att det är bra för hjärtat att dricka ett glas vin om dagen verkade de flesta snappa upp ganska lätt oavsett tidigare uppfattning om alkoholens hälsoeffekter.

Men vad skulle hända om vi tog till oss att medmänniskorna som sitter på våra gator med en mugg i handen och ett fotografi på sina barn faktiskt sitter där för att de är fattiga och desperata? För att romer är diskriminerade och för att tigga ihop en hundralapp om dagen i ett svenskt gatuhörn är det minst dåliga alternativet?

Om vi skulle ta till oss det skulle inte bara bilden av den tiggande människan ändras utan också bilden av oss själva. Då skulle vi gå från att vara den hjälpsamma men smarta medborgaren som minsann inte stödjer kriminalitet, till att bli någon helt annan. Och så länge vi inte vill vara ”någon helt annan” är det så mycket lättare att bara se det som bekräftar bilden av tiggaren som en lurendrejare och därmed oss själva som godhjärtade men smarta, trots att vi går förbi en bedjande människa utan att ge så mycket som en blick.

/Camilla Swahn

Det här inlägget postades i #blogg100, Demokrati, Värderingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s