Verkliga visioner

Vi har alla sett skisserna.  De av arkitekten så perfekt ritade, snygga, drömmande. Fulla av grönska och flanerande människor. Här skiner solen och här trivs alla. Hundägare, pensionärer, förälskade par, cyklister, affärsmän och barn. Underbart. Men skisser är skisser och verkligheten något annat.

Men tyvärr. I vårt vardagliga liv är det sällan vi träffar alla dessa människor. De som obesvärat bara står där, pekar på något och bara njuter av all offentlighet i en perfekt värld.

Visst. Skisserna är visioner. Målbilder.  Men i och med att de ofta är photoshopade till bristningsgränsen hamnar de så långt från verkligheten att de blir svårgreppade. Det blir svårt att få människor med på tåget. Det blir svårt att få dem att skriva under och ställa sig bakom. Detta trots att målbilden ofta är väldigt positiv. Jag pratar om alla de som i realiteten betalar för skisserna och de som ska se till att visionerna blir verkliga – hundägare, pensionärer, förälskade par, cyklister, affärsmän och barn.  Med andra ord platsens användare. De som ska konsumera platsen.

Hur ska man då göra? Borde det inte räcka med snygga bilder med inklippta och lite lätt transparenta människor? Om resultatet ska bli som skissen beskriver krävs mer. De måste vara verkliga.  Det räcker inte att göra det säljande och perfekt. Det måste också finnas de som, genom att känna igen sig, köper visionen och göra den till sin.

Det handlar därför om att backa bandet. Vänta in människorna genom att förklara platsen. Dåtid och nutid och att kommunicera visionen som en naturlig del av platsens utveckling. Här gäller det att beskriva det befintliga. Detaljer och stadsmässiga uttryck som människor känner igen och kan relatera till. Därefter kommunicera vad det kan bli.

Bildmanér är effektivt. Men varför inte använda metodiken för att även kommunicera det som varit och det som är och därefter dit vi vill.

9731011326_fd4423407d_k

Genom att kommunicera ”hela resan” och hela utvecklingen blir visionerna inte bara mer verkliga. De ger en förståelse för platsens utveckling. Det ger också platsen den respekt den förtjänar. Minnen, historia, detaljer, händelser och en kontinuerlig förändring.  På så sätt får vi en kontext och skisserna får ett sammanhang vi kan relatera till. Utan att vi känner oss överkörda eller alienerade. Vi skapar förståelse och rätt förutsättningar för att hundägare, pensionärer, förälskade par, cyklister, affärsmän och barn ställer sig bakom och gör visionerna verkliga.

/ Carl Wangel

 

Annonser
Det här inlägget postades i Bloggen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s