Förtroendebarometern 2010 i 5 punkter

Igår släppte Medieakademin sin årliga Förtroendebarometer. I den finns mycket intressant att läsa för den som är intresserad av varumärken i allmänhet, och (som namnet antyder) förtroendet för varumärken i synnerhet. Bara den uppdelningen i sig är förresten intressant: är det ens möjligt att tänka sig ett varumärke som uppfattas som positivt, men utan att det samtidigt åtnjuter ett högt förtroende?

Nåväl. Följande är Förtroendebarometen 2010 i 5 punkter, för den som arbetar med offentliga varumärken:

1. Riksdagen gör ett all time high.

55 % har ett ganska eller mycket stort förtroende för Riksdagen, mot 27 % 1997. Ett stort kliv från förra årets 40 %. Skälet? Jag tror att hanteringen av finanskrisen, utan att det blev parlamentarisk ”haligali” är ett skäl. Att det blev en relativt städad valrörelse utan för mycket negativa kampanjer är ett annat.

2. Våra statliga medier är de mest förtroendeingivande

På den totala topplistan över förtroendeingivande varumärken ligger SVT som nummer 2 (76%) och SR som nummer 3 (75%). Gapet till närmaste privata medieaktör, Dagens Nyheter (52%), är stort. Dagspressen som helhet åtnjuter också lägre förtroende är ”Radio/Tv”.  Någon ihopkokad klump av typen ”Sociala medier” saknas helt på listan. För att de saknar förtroende eller för att en sådan sammanslagning inte är rimlig? Låt oss hoppas på det senare.

3. Landet > Staden

På några punkter är utmärker sig ”storstaden” mer än ”landsbygden”, enligt mätningen: öppenhet för nya idéer, rikt socialt umgänge och (kanske lite oväntat) företagaranda. I övrigt tycks landsbygden kunna erbjuda det mesta betydligt bättre än storstaden. Arbetsmoralen anses högre, medmänskligheten varmare och det lokala engagemanget oerhört mycket starkare. Bara 12 % anser att livskvalitet är något utmärkande för storstaden, medan hela 49 % tycker att landsbygden verkar erbjuda detta.

Det här är rätt intressant. Vi ser ju samtidigt en tydlig urbaniseringstrend, där de större städerna blir allt större och de mindre orterna avfolkas. Det verkar onekligen som att svenskarna lämnar sina födelseorter på landsbygden med viss sorg och hemlängtan. Vad får detta för effekter på de stora och små städernas varumärken? Hur kan politiker och tjänstemän i de stora och små kommunerna utnyttja detta? Vi får se, kanske skriver vi en bloggpost om det också så småningom.

4. Göteborg e la den goaste stan!

Göteborg gör fiskfärs av Stockholm i Medieakademins mätning. 77 % av unga mellan 16-29 år tycker att Göteborg verkar vara en bra stad att bo i, medan bara 49 % säger samma sak om Stockholm. Vad detta beror på är för en ingrodd stockholmare förstås obegripligt. En gissning är att synen på Stockholm som ganska ogästvänlig studentstad spelar in här (finns inte med i den här mätningen). Och så var det det här med livskvalitet på landet kontra storstorstan…

5. … men Malmö är rätt räligt.

Stackars Malmö. 47 % tycker att Malmö verkar vara en dålig stad att leva i. Och med en beväpnad galning på gatorna kan man kanske förstå det. Hade den här mätningen gjorts efter att MFF tagit SM-guld och lasermannen 2 hade gripits hade det kanske sett annorlunda ut. Mina skånska rötter gör att jag hoppas att Ilmar Reepalu och hans garde lyckas vända detta.

Det var mina 5 punkter. Vad tycker du? Vad ska varumärkena i toppen göra för att försvara sin ställning? Och vad kan de övriga göra för att stärka sitt förtroendekapital?

Hela Förtroendebarometern 2010 finns att ladda ned här.

Det här inlägget postades i Offentlig kommunikation, Varumärkesarbete och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Förtroendebarometern 2010 i 5 punkter

  1. För 2 eller 3 år sen så bodde för första gången mer än hälften av världens befolkning i städer. Och urbaniseringen har bara fortsätter. Genom historien har flytt till staden lett till minskad fattigdom, sjukdom mm. Städerna har varit ekonomiska motorer i regionerna och storstädernas roll i länders ekonomier blir alltmer viktiga.
    Om 15-20 år räknar man med att Londons ekonomi kommer att vara större än övriga Englands tillsammans. Vi ser att prognoserna för Stockholms befolkningstillväxt spricker och ökningstakten är mycket större än förväntat.
    Det är rätt spännande att fundera över vad urbanisering kan innebära för samhällsutvecklingen och landsbygdens säkerligen minskande förutsättningar att generera lokal bärkraft för en befolkning och ett samhällsservice. Hur kommer det att påverka viljan till solidaritet mellan mer rika områden och fattiga via utjämningssystem? Och diskussionen om tärande och närande? Vid nästa ekonomiska kris kanske vi kommer att få se ett nytt parti etablera sig….stadsdemokraterna?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s